Vem har egentligen en ätstörning?

Efter att ha läst en krönika där skribenten virrat ihop begreppen hälsomedveten och anorektisk måste jag få vädra ut min frustration.

I ett samhälle där normen är att äta transfetter och artificiella ämnen trots att vi vet hur det påverkar vår hälsa så är det vi som avstår från dessa skadliga ämnen som är avvikande, konstiga och tråkiga.
Vi njuter inte, vi bantar och vi vet inte hur man “lever”. Vi blir konstant uppmanade till att unna oss på grund av att det är helg, för att vi tränar så mycket ändå eller för att det nånstans i världen händer något som är värt att fira. Är det så svårt att förstå att olika människor finner det olika givande att göra olika saker? Att vi som ser mat som bränsle och energi inte lever i pina utan faktiskt mår bra av och 9 av 10 gånger vill välja frukt istället för godis? Klart att godis, chips och vin är gott men det betyder inte att vi behöver äta det så fort chansen ges. En Facebook-vän (som var lika frustrerad) beskrev det så fint  och pedagogiskt:

“Jag ÄLSKAR förvisso både fett och socker, speciellt i kombination. Men jag älskar också att strunta i att borsta tänderna, betyder inte att jag vanligtvis hoppar över det”.

Att blunda för hjärt och kärlsjukdomar, fetma och cancer är alltså normalt. Att medvetet göra sitt bästa för att undvika dessa sjukdomar är konstigt och anorektiskt.

Dags att vakna!