13.11.15 Paris, je t’aime

Att vi skulle få uppleva något så tragiskt som det vi gick igenom i fredags kunde vi aldrig ha föreställt oss. Jag och Gustav åkte på en långhelg till Paris för att fira vår 2-årsdag och hade sett fram emot goda middagar, sena nätter, långa cafébesök och att bara insupa all frid och romantik som är Paris. Men tyvärr fick vi även uppleva en tragedi som berört hela världen.

På fredagen skulle vi äta middag på en liten restaurang, Á la francais, som inte är särskilt känd för sin mat utan snarare för sina fantastiskt goda cocktails.

21.20
Glada och kära hoppar vi in i taxin till restaurangen. Vi är på barnsligt gott humör och med några glas vin i bagaget fnittrar vi som bara löjligt nykära kan. När vi närmar oss restaurangen hör vi poliser och ambulanser och frågar chauffören om det är normalt. Han svarar bara: C’est Paris.

21.40
Vi slår oss ner med var sin fantastisk fördrink men redan innan maten kommer in börjar de dra ner gallren runt om restaurangen. Personalen förklarar att en skottlossning ägt rum ett kvarter bort men att vi inte behöver vara oroliga och i och med att personalen kändes lugn så blev heller inte vi särskilt oroliga.
Efter middagen gick vi en trappa ner till en liten källarlokal där den berömde mixologen höll till. Halvvägs genom drinken märker vi att alla runt omkring oss inte längre roar sig utan sitter med näsan i mobilerna så vi frågar personalen om vad som hänt.

22.55
Inte förrän då får vi reda på att 100 personer hålls gisslan och att många människor skjutits ihjäl bara ett stenkast bort. Restauranger stänger ner helt och hållet utifrån men håller öppet för oss som är inne. Känslan av att vara instängd i en källare utan utväg kändes dock inte alls bra för varken mig eller Gustav.

23.15
Restaurangägaren var tveksam till att släppa ut oss men höjde till slut motvilligt på gallret och gav oss instruktioner om att gå rakt fram och sen till höger. Absolut INTE vänster!  Han sa också att vi skulle vara säkra på vår sak för de tänkte inte öppna upp för oss om vi ångrade oss, vilket förstås var förståeligt. Med raska steg gick vi ner mot boulevard Voltaire. Gatorna var nästan tomma på folk förutom en och annan som gick med lika målmedvetna steg som våra. På väg neråt hörde vi sirener och höjda röster men gatan verkade till synes helt öde på trafik. Precis när vi når trottoaren kommer en ledig taxi och Gustav rusar ut på gatan för att stoppa den. Chauffören släpper in oss och går med på att köra oss hem. Han hade precis kommit tillbaka från en körning till flygplatsen och hade inte hört något om skjutningarna, vilket var tur för oss för annars hade han förmodligen inte tagit vår körning då utegångsförbud redan utlysts.

23.30
Väl i taxin med radion påslagen satt vi alla tre på helspänn och spanade ut med skärpta sinnen. Vi fick vända och ta omvägar hela tiden eftersom militären blockerad de flesta gator runt de närliggande kvarteren. Överallt var det blåljus, militär och poliser i skottsäkra västar och tunga vapen.

23.55
Strax innan midnatt kommer vi fram till Sacre Coeur  där vårt hotell ligger. Vi tackar taxichauffören och önskar honom lycka till. Torget som vanligtvis vimlar av folk på uteserveringar och lekande barn är nästan tomt. Ett gäng sitter på några bänkar vid en dricksfontän och en ung man står och pratar i telefon vid en korsning. Plötsligt skriker han och faller till marken i gråt. Då brister även jag i tårar. Innan dess var det inte verkligt men nu känns det. Jag vet inte om det var lättnaden av att vara framme på hotellet eller mannens sorg, förmodligen en kombination, men då föll poletten ner om vad som faktiskt hänt och hur nära vi varit.

01.30
Efter att ha följt nyhetsflödet och pratat med familj och vänner som oroligt kontaktade oss la vi oss ner för att försöka sova.

Resten av helgen var Paris i sorg. Spänningarna hängde i luften och trots att människor under dagen rörde sig på gator och torg kände man att alla var skakade. Det räckte med att någon smälte igen en bildörr för att hela kvarteret skulle stanna till och se sig omkring. Vi åt en tidig middag i vårt kvarter och var tillbaka på hotellet klockan 20.00. Redan kl 21 var det knäpptyst utanför vårt fönster.

Foto 2015-11-15 14 54 56 (1)
Ja, det är en klyscha men vi är kära och kärlek är väl klyschigt
Foto 2015-11-15 14 15 46 (1)
Söndagshäng vid Seine och en flaska Bordeaux. Kärleken vinner alltid!
Foto 2015-11-13 23 32 00 (1)
Fantastiska drinkar på à la francais, glatt ovetandes om terrorn som pågick utanför
Foto 2015-11-13 15 45 54 (1)
Fredagens turistande vid Eiffeltornet
Foto 2015-11-13 23 19 14 (1)
Innan vi förstod allvaret i varför vi blivit inburade
Foto 2015-11-13 13 00 34 (1)
Paris
Foto 2015-11-14 20 30 02 (1)
Lördagen spenderades mestadels på rummet med massa film
Foto 2015-11-14 18 58 01 (1)
Tidig middag på Le vrai Paris nära hem

Foto 2015-11-13 12 28 33-1 (dragen)Foto 2015-11-12 13 13 53 (1)