Hur långt har jag låtit förfallet gå?!

Den här veckan med fokus på träningsrutinen har fått mig att verkligen inse hur långt jag låtit det gå! Jag älskar att träna men som jag berättade förr så har träningen trillat ner i prioriteringslistan på sistone. Det jag dock insåg nu är att den trillat ner längre än jag trott! Jag kom på mig själv med att vara nära på att prioritera bort träningen inte bara för att få tillräckligt med sömn men också för att hänga med kompisar, shoppa, för att jag inte hade mellis med mig och för att bara komma hem tidigare!

 

När rutinen satt var det så himla lätt för mig att prioritera träningen. Jag gick alltid upp innan jobbet och skulle jag inte hunnit med det av någon anledning så hade jag tagit mig tid på lunchen. Om jag mot förmodan inte hunnit då heller så hade jag garanterat fått det gjort på eftermiddagen, first thing! Hade någon velat ses hade mitt naturliga svar varit “Absolut! Jag hör av mig när jag är färdig på gymmet”.
Men nu kände jag, redan efter bara 2 veckor att jag var nära på att låta allt och inget rucka på träningstiden. Vem är jag ens?!

 

Jag är verkligen glad att jag hade den här veckan. Den har verkligen varit en ögonöppnare och det är nog precis vad som behövdes för att ta min egen träning på allvar igen.