VEGAN CINDERELLA

cristina castillo Jag har alltid sagt att jag inte skulle kunna vara veggo eftersom jag gillar kött alldeles för mycket. Tycker helt ärligt inte att det finns något godare än en blodig stek med massa stuvad spenat till. Gah, dör vad gott! Men på sistone så känns det som att jag fått små bett av veganism från olika håll och ett frö har såtts i mig.

Här är de händelser som gett mig en tankeställare gällande att vara eller icke vara vegan:

  1. Häromveckan sträckkollade jag en serie (ok, har sträckkollat flera serier under de senaste veckorna men nu pratar vi om en specifik) som heter Easy. I avsnittet Vegan Cinderella får man se hur Chase, en vanlig dödlig, inleder ett förhållande med Jo, som är vegan. Chase går in i den roll som många av oss gjort oss skyldiga till där hon låtsas leda samma liv och ha samma intressen som personen hon är intresserad av. Hon låtsas vara en miljömedveten aktivist som Jo och blir vegan, trots sin starka kärlek till bacon. Spoiler: Hon blir avslöjad och de fortätter vara kära trots olika kosthållningar.
  2. Gustav, min älskade pojkvän, har satt upp ett nuggets-förbud efter att ha sett ett klipp på hur de produceras. Vi är inga storkonsumenter av snabbmat, det är mestadels när vi rullar in på valfri snabbmatsrestaurang kl 04.15 med relativt hög promillehalt (eller dagen efter nämnda natt). Trots det, tycker jag att det är jättebra att han tagit det här initiativet men det är lite oväntat att han tar så stark ställning i frågan. Igen – han är en underbar människa, men det är bara lite oväntat. Jag har för övrigt inte vågat se klippet än.
  3. Jag såg Captain Fantastic häromdagen. Det är INTE en superhjälte-film utan en film om en familj som lever mitt ute i ingenstans och kör all in på att leva i ett med naturen. Den är bra, se den!

Ja, det är de tre grejerna jag kan komma på på rak arm. Ni hör ju själva hur upplyst jag är. Jag förstår ju självklart varför vi bör minska vår animaliska konsumtion och det är inget som bara ska viftas bort men det är ju så mycket lättare sagt än gjort. Precis som att börja träna. Det spelar ingen roll hur mycket jag (eller annan valfri hälsocoach) påpekar att det handlar om prioritering eller “att bara bestämma sig”, det måste komma inifrån och det händer inte förrän man VERKLIGEN bestämt sig. Ni som nån gång gjort en livsstilsförändring, ni fattar, och ni som aldrig gjort en stor livsstilsförändring som inkräktar på hela din vardag ni kommer helt enkelt inte att förstå. Så jag kommer sluta försöka förklara mig här.

Jag önskar att jag kan få nån form av Vegan Cinderella-upplevelse. Som en av mina bästa vänner Paulina som en dag bara var jäkligt äcklad av kött. Ingen altruistisk tanke bakom hennes avståndstagande till kött utan bara en känsla av “blä, nej tack”. Det är i alla fall så jag uppfattat det. Hon kanske känner annorlunda. Men jag tror inte det och jag känner henne ganska bra.

Med det sagt – jag kanske inte är vegan idag, jag kanske aldrig blir det, förmodligen inte till 100 procent i alla fall. Men det har såtts ett frö som jag känner gror. Förhoppningsvis till något riktigt bra.

PS. Jag beställde en halloumiburgare sist vi var på ett hamburgerställe. Babysteps my friends, babysteps…

 

Lite härliga bilder från en strandpromenad i Alanya där vi stötte på två nya kompisar som följde med i solnedgången.