WONDERS OF NATURE

IMG_4070IMG_4065IMG_4048IMG_4001IMG_3881IMG_4074IMG_6687IMG_4005IMG_4011IMG_6178IMG_3859IMG_6673IMG_3994IMG_3969IMG_6225IMG_4045IMG_3864IMG_4028IMG_3879IMG_3870IMG_6363IMG_6277

LOCATION JOTUNHEIMEN (GJENDESHEIM GLITTERHEIM BESSEGGEN)

Bilderna får nästan tala för sig själva efter den här vandringen. Vackra vyer utlöste varandra längs leden och vi var lika fascinerade varje gång vi möttes av en ny utsikt. När vi letade efter en led i krokarna läste vi att den här skulle vara lämplig för nybörjare men det håller jag inte riktigt med om. Man bör ha gjort något liknande nån gång tidigare och vara i relativt bra fysisk form. Vissa delar av leden är nya så det finns inte ordentliga stigar upptrampade. Det är också väldigt mycket höjd man tar under dagarna och vissa delar är riktigt branta så en helt ok kondition är nog ett måste om man inte ska hålla på och ta en massa pauser på vägen upp.

Vi valde att packa med tält och stormkök istället för att ta in på fjällstationerna som finns längs vägen. Jag sover skönt i en säng året runt men kan inte vakna av en flock får som kommer och puffar nyfiket på tältet eller av en porlande bäck som blänker i morgonsolen. Det är inget svårt val för mig att ta på mig ett par kilo extra på ryggen för den upplevelsen!

Jag rekommenderar verkligen att vandra i Jotunheimen längs den rutten vi valde att gå för det blir vackrare och vackrare ju längre man går och det behövdes som motivation när benen började bli trötta. (Klicka här för att läsa mer om vår rutt kring Jotunheimen). Man sover inte jättebra med knöligt underlag och lite kallare temperaturer så ta in på fjällstationerna om du är lite bekvämare av dig.

Så länge du går lederna för de är fantastiska ♡

MOUNTAIN TOP

BesseggenBesseggenBesseggen Cristina CastilloBesseggen Cristina CastilloBesseggenBesseggenBesseggenBesseggen

LOCATION BESSEGGEN NORWAY // LEGGINGS & TOP OYSHO FITNESS 

Efter fyra dagars vandring nådde vi den här fantastiska utsiktsplatsen. Det var ordentlig klättring på alla fyra den sista biten för det var så himla brant. Lite, lite otäckt med 20 kg packning på ryggen och 1400 m stup på ena sidan och 1000 m på andra, haha! Men så himla värt, har ni sett en finare utsikt? Det är ju alltid svårt att fånga på bild men tycker ändå att det framgår hur underbart det är ♡

Jämtlandstriangeln – Tredje dagen flyger tälten iväg

IMG_6583

IMG_6589

15 augusti
Vi vaknade av att vinden slog hårt mot tältet och vi var inte jättesugna på att gå ut i vad som lät som en storm men när vi väl öppnar upp vårt tält ser vi att Davids tält släppt helt från marken och endast hålls kvar av hans egen kroppsvikt. Såg riktigt roligt! Vinden högg tag i allt men efter mycket om och men lyckades vi få ner packning och tält.
Vi hade tidigare bestämt att vi skulle ägna lördagen till att bestiga Syltopparna men den turen går på nästan 2 mil och det var ingen utav oss särskilt taggad på så vi valde att ge oss på Templet (en topp som låg lite närmre) under förmiddagen för att redan denna eftermiddag börja röra oss tillbaka mot Storulvån, för att inte komma hem alltför sent helt enkelt.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Templet var otroligt vackert! Solen sken och det fanns så himla många olika småblommor längs vägen. Vid foten av berget hade vi grönska och värme, längs vägen upp var stora ytor täckta av snö och vid toppen var det stenigt och mossigt. Trots att vi var på bergets läsida kom det stötvis riktigt hårda vindar och då var vi tvungna att lägga oss platta mot klippväggen för att inte stryka med! På vägen ner tog vi den snabba vägen över snön och gled ner på rumpan. Jag hade lite problem med att bromsa och krockade rakt in i Gustavs ben. Men hellre hans ben än klipporna!

Skärmavbild 2015-08-20 kl. 19.41.18

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Tillbaka på fjällstationen unnade vi oss var sin öl innan vi drog iväg på dagens vandring. 1,6 mil till Sylarna och vi ville beta av åtminstone en mil för att bara ha en kortare “promenad” kvar på söndag. Klockan 19.00 slog vi upp lägret vid en bäck. Det var första kvällen vi fick njuta av en vacker solnedgång och vår frystorkade middag har aldrig smakat bättre. Sovsäckarna var aningen fuktiga och kalla i och med att vi inte kunde vädra dom på morgonen men det var helt klart en underbar sista kväll.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Jämtlandstriangeln – Den oändliga andra dagen

DCIM103GOPRO

14 augusti
Vi valde att inte ställa någon väckarklocka och vaknade rätt sent vid 09.30 av att solen låg på och värmde. Av en slump hade vi riktat tältöppningen mot solen så när vi öppnade strålade dagsljuset in. Helt fantastiskt att få vakna i naturen, en riktig frihetskänsla.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Vi laddade på med havregrynsgröt med solrosfrön och kanel innan vi packade ihop och begav oss vidare mot Blåhammaren. Vi hade bara ungefär 3 km kvar på den sträckan så det gick fort, 40 minuter kanske. Sen var det bara att sadla om och sätta fart mot Sylarna. 1,9 mil bort och vi räknade med att vara framme runt 20.00 på kvällen. Den första milen gick relativt smärtfritt på ungefär 2,5 timmar. Vi stötte på några vandrare som gick i motsatt riktning och de sa att det var plant och att de gått sträckan på 2 timmar i lugnt tempo. Det var INTE plant. Det var en lätt uppförsbacke i 9 km och fy fan vad jobbiga de sista 4 km var! Helt sinnessjukt. I och med den okända mannens missinformation så felbedömde vi när vi skulle äta också och väntade alldeles för länge med lunchen. Jag var vrålhungrig medan killarna ville fortsätta men till slut sa min mat-och-sov-klocka ifrån ordentligt och jag mer eller mindre tvingade mig till ett lunchstopp.

IMG_6559 (1)
IMG_6526 (1)

Med nya krafter kämpade vi oss igenom den sista biten som precis som vägen dit var i lättuppförsbacke och stark motvind, vägen kändes oändlig. Jag är inte den som gnäller men det var mycket gnäll sista biten. Väl framme på fjällstationen damp vi ner precis vid ingången och bara satt och glodde i några minuter. Vi var så pass slutkörda att vi faktiskt bestämde oss för att ta ett rum på stationen, men det var såklart fullbokat. Med tunga steg gick vi ut igen och började bygga tält. Eftersom vi inte orkade gå mer så blev det första bästa relativt plana yta, utan lä. Det var så skönt att äntligen få krypa ner i sovsäcken med lite mer kläder än natten innan för att inte frysa. Vinden susade i tältet och vi somnade på direkten.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

 

 

 

Jämtlandstriangeln – Första dagen med vilda djur

rawness_gopr4883-1024x768 (1)

rawness_g0014909-1024x768 (1)

rawness_gopr4955-1024x768 (1)

13 augusti
Tidigt på torsdagsmorgonen satte vi oss i bilen och satte av mot Storulvån. Vi var framme runt kl 18 på eftermiddagen vilket var alldeles för sent men det är bara att göra det bästa av det. Vi insåg att vi inte skulle hinna med hela sträckan som var tänkt första dagen, 16 km, så vi bestämde oss helt enkelt för att gå så långt vi hinner innan solen går ner och slå upp tältet vid närmsta bäck.

rawness_gopr5015-1024x768 (1)

rawness_gopr4971-940x529 (1)

De första kilometrarna var otroligt jobbiga! Ryggsäcken var tung och vägen gick i lätt uppförsbacke. Har vi verkligen bara gått 3 km?! Ska vi verkligen gå 58 km till?! Hur fan ska detta ens gå? Men det var bara att knata på och kroppen och psyket är ju fantastiskt bra på att anpassa sig så att så någon timme senare var det inte alls lika jobbigt. Landskapet är helt otroligt och man inser hur liten man är på ett sätt som är svårt att uppskatta när man irrar omkring inne i stan

rawness_gopr5002-1024x768 (1)

rawness_gopr4968-1024x768 (1)

Vi höll ett ganska bra tempo och började hoppas på att hinna hela vägen till Blåhammaren men när klockan närmade sig 23.00 och vi knappt såg marken framför oss så erkände vi att det var dags att slå upp tälten. Vi hittade en bäck som låg i lä och efter att tälten byggts upp såg vi att det precis bakom kullen fanns en fläck med snö och en liten flock renar som åt/drack av snön. Vi tittade nyfiket på dom men de brydde sig inte särskilt mycket om oss. Under natten däremot så vaknade vi av att de var runt tälten och gick och mu-ade (eller vad deras läte nu kallas?). De hängde kvar ganska länge och man kunde tydligt känna hur de nosade nyfiket på tältet. Det var så himla mysigt! Vi somnade om, trötta och frusna och med ett leende på läpparna.

rawness_gopr5038-1024x768 (1)

rawness_gopr5026-1024x768 (1)